Taktila konstupplevelser mellan handfasta bokpärmar

En av årets få men desto mer nödvändiga ljuspunkter är etableringen av förlaget Praun & Guermouche, som med skyhöga ambitioner producerar konst i bokform.

Formgivaren Sandra Praun och konstnären Oscar Guermouche vill inte göra konstböcker i ordinär mening, utan siktar högre än så. Form, material och innehåll ska samspela och utgöra en självständig upplevelse. Den tunga soffbordseleganta ”Roadkill” är ett utmärkt exempel.

I ”Roadkill” lyfter förlaget fram Anders Ängsviks ”Project Overkill”, som består av fotografier på levande och döda djur tagna på svenska vägar. En av projektets utgångspunkter är att vägnätet utgör en blandning av vildmark och civilisation, som för djuren är ett underligt och ofta livsfarligt habitat. I boken presenteras åtta av projektets bilder i små sjok, som både visar helhet och fokuserar på detaljer. En huggorm, en ekorre, en igelkott och ytterligare några livlösa djur i varierande grad av platthet studeras med skoningslös skärpa.

Men i den nästan 400-sidiga boken finns också essän ”Bye bye monkey” (som ursprungligen ingick i boken ”Orienterarsjukan och andra berättelser”, 2001), där Magnus Bärtås och Fredrik Ekman utgående från filmen ”Apornas planet” diskuterar vårt kluvna förhållande till vår genetiska bror apan. Essän blir ytterligare ett perspektiv på mötet mellan människa och djur och har med undantag för enstaka fakta åldrats väl. Det intellektuellt rörliga sätt som Bärtås/ Ekman använder för att glida från ämne till ämne är som alltid ett nöje att läsa.

Uppslag i ”Roadkill”, med talgoxe förevigad av Anders Ängsvik
Uppslag i ”Roadkill”, med talgoxe förevigad av Anders Ängsvik Foto: Anders Ängsvik

Den stora, grå, liggande boken presenterar dessutom texten som en enrading längst ner på i övrigt tomma sidor, som om vi körde längs en väg där vi då och då stöter på Ängsviks grafiska bilder. Försättsbladet är dessutom ”skyltgult” och har sällskap av ett illrött bokmärke, allt för att förstärka känslan av roadmovie.

Man skulle förstås kunna anklaga ”Roadkill” för att vara överformgiven, men konceptet fungerar otippat bra.

Samma helhetskänsla har den formatmässigt mindre men 1085 sidor tjocka ”Noir”, där Sandra Praun samlat på sig 1001 namn för färgen svart från diverse kommersiella sammanhang, som kosmetika- och bilindustri.

I bokens första del presenteras namnen nästan som en lång dikt på bibeltunna sidor: ”Typographic, Black print, Midnight soirée, Dîner à Paris, Black velvet cake…”

Sedan följer essän ”Black” där Guermouche diskuterar och problematiserar begreppet svart med en rörlighet som liknar den hos Bärtås och Ekman.

Den återfinns också i bokens encyklopediska del, där namnen får förklaringar som kan bestå av Wikipedia-fakta, utdrag ur låtar, litteratur, mytologi eller något annat. Ofta leder en förklaring vidare till ett stickspår – och att bläddra i boken är ohämmat underhållande.

I en vindlande liten mindmap får färgen ”Black coffee” bland annat en hänvisning till en pjäs av Agatha Christie, en låt av Otis Redding, ett par filmer, ett Seinfeld-avsnitt och en rasistisk incident på kaffekedjan Starbucks.

Färgen ”Typewriter” blir däremot en referens till filmen ”The shining” och sjuttiofem tätskrivna sidor med ”All work and no play makes Jack a dull boy”. Det är oemotståndligt.

Konceptet glider ledigt mellan olika typer av kulturella yttringar och markörer, men gör ibland en gir mot något mer personligt och privat. Färgen ”Momento mori” sätter exempelvis igång en tankekedja som startar i det konsthistoriska begreppet och blir via Damien Hirsts diamantklädda kranium, Bondfilmen ”Diamonds are forever” och tv-serien ”Mission Impossible” en lista på kända namn som gick bort 2016.

Men uppräckningen av författare och skådespelare bryts tillfälligt av en rad med ett lite tunnare typsnitt: ”Sabine Praun, my mother, died on september 6, 2016”. Och i ett slag blir hela den lilla tegelstenen av olika typer av svärta ett sorgearbete. Det är smärtsamt och mycket vackert. ”Noir” är en av de finaste läsupplevelserna 2020.

I pandemins tid då man överkonsumerat ”digitala konstupplevelser” är det dessutom välgörande med konst mellan handfasta pärmar och levererar en fysisk och taktilt balanserad upplevelse.

Läs artikeln här!

Läs artikeln här!

Leave a reply

error: Content is protected !!