Förväntningarna var på topp förra hösten när Gunhild Carling packade ner hela familjen och flyttade till USA. Och det startade i raketfart. Hon turnerade med bandet Postmodern Jukebox.
– Det kändes som om vi var runt i varenda stad i USA och spelade. Och de är jättepopulära så det var fullsatt överallt.
Gunhild berättar att hon nu med egna ögon har fått se hur turnélivet är på riktigt.
– Det går inte att jämföra med hur det är i Sverige och Europa för det är så mycket mer utspritt här.
Det här är Gunhild Carling
Ålder: 45.
Bor: Cupertino, Kalifornien, förra hösten lämnade hon Stockamöllan utanför Eslöv.
Familj: Maken Johan, sonen Viggo, 13, och dottern Idun, 15.
Sysslar med: Multi-instrumentalist, sångerska, entertainer och låtskrivare. Känd för att kunna traktera tre trumpeter, samtidigt, även känd trombonist (enligt Bill Clinton en av världens tio bästa i dag) och så kan Gunhild konsten att spela blues på säckpipa.
Udda talang: Uppträdde på en varietéföreställning som knivkasterska när hon var 15 år. Premiären var på en militärförläggning i Borås.
Känd från: Den breda massan känner igen Gunhild från ”Let’s Dance” i TV4. Säsongen 2014 kom hon på tredje plats.
Ständigt party
Tempot var högt. Hela bandet sov i bussen när de åkte mellan de olika städerna.
– Nästa förmiddag kom vi fram till den konsertlokalen vi skulle spela i den dagen. Där skulle man signera affischer, sen var det soundcheck, och sen var det konsert, och publiken var så upphetsad och skrek så högt så man hörde inte vad man själv tänkte. Efteråt var det dags för ”meet and greet” då man skulle fotograferas med publiken och sen så for vi vidare till nästa stad.
Gunhild var lite ovan vid en sak. Det ständiga partyt.
– Det festades dygnet runt, och är man inte med på det är man en tråkmåns. Så jag var ju med så gott jag kunde.
Turnélivet tärde. Hon började känna sig sjuk och trött och saknade sin familj.
Då slog pandemin till. Och det hektiska turnélivet bromsades hastigt in.
– Jag kan så här i efterhand erkänna att det kom lite som en befrielse för mig. Jag ville bara hem till familjen.
Bildade jazzorkester
Dragiga konsertlokaler och stimmiga turnébussar byttes mot lägenheten i Cupertino utanför San Francisco.
– Jag satt där och kände att var gudomligt att få vara hemma och att få hålla mina barn i handen och göra frukost till dem. Det var skönt at allt festande var slut och att jag bara skulle stirra på den vackra himlen och bara njuta under palmerna.
Men ganska snart märkte hon av konsekvenserna av pandemin. Allt bara kollapsade. Skolorna lade ner verksamheten. Affärerna stängde. Folk blev av med sina arbeten. Samtidigt började Gunhild bli lite rastlös.
– Så jag gick ut på altanen och började spela, tänkte att jag måste göra folk lite glada.
Det hade effekt. Ungdomar och barn kom bort till familjen Carlings lägenhet.
– Några av dem hade med sig instrument. Och då började jag träna upp en jazzorkester, berättar Gunhild.
– Den yngsta är tolv år. En som kom lite på efterkälken fick spela på tvättbräda och kazoo. En annan spelar tuba. Sen var det en kille som hade en klarinett.
Efter en tids repetitioner började den nybildade orkestern sända live på nätet varje söndag.
– Det har skapat en gemenskap. En av mammorna hon bakar kakor till alla, och en annan pappa kommer med mat.
Ryktet om Gunhild Carlings hemmagjorda jazzorkester har spridit sig. Mängder med folk har tittat på spelningarna och i september blev de inbjudna att spela i NBC News sändningar.
– Det har varit roligt från första sekund. Ett oväntat kapitel i mitt musikliv.
”Höll verkligen på att dö”
Det är ganska mycket annat som har varit oväntat i Gunhild Carlings liv den senaste tiden. Det har varit ett oroligt år i USA och inför valet trissades stämningen upp rejält.
– Sen blev det demonstrationer och kravaller, det var hetsig och otäck stämning.
Det positiva med händelserna var, enligt Gunhild, att polisen gjorde en helomvändning och försökte ha en mycket trevligare framtoning.
– Plötsligt kom de fram och hälsade glatt. Jag förstod först ingenting men sen ramlade polletten ner, de var tvungna att jobba på sin image.
Apropå oväntade händelser. En morgon när Gunhild vaknade var himlen orange. Skogsbränder rasade i området kring San Francisco och den annars så grönskande och vackra staden såg ut att vara med i science fiction-filmen ”Blade Runner”.
– Det var något av det värsta jag varit med om i hela mitt liv. Man kunde inte andas och himlen var helt orange av all brandrök.
Gunhild berättar att hon först inte trodde det var så farligt.
– Jag gick ut på promenad. Och nu kommer det här låta fånigt men jag höll verkligen på att dö av alla brandrök. Det var fruktansvärt.
Spelning på Hawaii
Det har lugnat sig med demonstrationer och skogsbränderna är under kontroll. Men corona-pandemin består. När vi pratar med Gunhild är det total lockdown.
– Vi får knappt kika ut genom gardinen nuförtiden, säger hon. Men det är värre än någonsin. Folk insjuknar överallt.
Över 320 000 människor med covid-smitta har dött i USA. Dock finns det hopp.
– Det känns ändå som att ett allmänt lugn sprids på grund av att det är vaccin på väg. Folk är väldigt förhoppningsfulla.
Julen firar hon med familjen hemma i Cupertino. Men nyår kan bli något helt annat. Hon har nämligen fått ett gig på jazzklubben Blue Note på Hawaii som hon hoppas att hon ska kunna genomföra.
– Jag går här och håller andan. Allt ändrar sig så snabbt. Det som gällde i går, det gäller inte i dag.
Hon tror inte att nöjesindustrin kommer i gång ordentligt förrän 2022, tidigast hösten 2021.
– Men jag vill inte klaga, det finns de som har det mycket värre än jag. Jag har musiken och den är underbar.