Fredrik Strage: Tiktok har blivit en generator för de nya och unga subkulturerna

Vi skulle glida runt i rymden till tonerna av Richard Strauss. Allt skulle vara vitt och sterilt. Vår mat skulle bestå av piller så att vi slapp diska och vi skulle jobba med att undersöka mystiska monoliter som skapats av främmande livsformer. När jag växte upp var min bild av framtiden färgad av Stanley Kubricks film och Arthur C Clarkes roman ”2001 – ett rymdäventyr”. Som jag längtade efter att det äventyret skulle sätta igång.

”Let’s all meet up in the year 2000”, sjöng Jarvis Cocker i Pulps ”Disco 2000” och strax efter att den låten gavs ut satte tvåtusentalet igång. Millennieskiftet innebar dock inte att allt förvandlades till science fiction. Vissa kallade det nya århundradet för tjugohundratalet, vilket låter mindre futuristiskt, mindre spännande än tvåtusentalet.

Kanske bidrog det tafatta namnet till att nästan ingenting blev lika häpnadsväckande som i filmen och boken ”2001” (jag noterade dock med glädje att en mystisk monolit dök upp, och försvann, i Utahs öken härom veckan, och utvecklingen inom AI tyder på att vi snart kommer att ha lika illasinnad elektronik som filmens antagonist HAL).

När det gått nästan 21 år av tvåtusentalet sitter jag en kväll och budar på Tradera med min dotter. Hon vill köpa en svart velouroverall från märket Juicy Couture. Jag lär henne hur man lägger ett chockbud när bara sekunder återstår av auktionen och det kristalldekorerade plagget blir vårt för 70 kr. ”Y2K!” utbrister min dotter eftersom det är namnet på en av stilarna som hon gillar på den popkulturellt allsmäktiga appen Tiktok. Y2K betyder år 2000 och för min dotter är det en retrostil där Juicy Couture, som Britney Spears och Madonna populariserade i början av nollnolltalet, hör till de viktigaste märkena.

Tiktok framstår alltmer som en generator för nya subkulturer. Men användarna följer inte de nya stilarna lika slaviskt som forna tiders punkare, hiphoppare eller emorockare brukade göra. Då var subkulturer livsstilar som präglade hela ens tillvaro. Nu kallas de ”aesthetics”, estetiker, och konsumeras ungefär som lösgodis.

En tiktokare kan under samma vecka skifta mellan aparta estetiker som VSCO-girl (en look som inkluderar säckiga t-tröjor, solblekt hår, snäckhalsband, Kånken-ryggsäck och ett vagt miljöengagemang), e-girl (tjugotalets digitala emovariant), soft girl (en mjukare pastellvariant av den japanska kawaiilooken), cottagecore (pastoral Anne på Grönkulla-stil) och cleancore (covid-19-influerad städromantik som dyrkar desinficerade ytor).

Jämfört med punken, som överlevt i decennier, framstår Tiktok-estetikerna som extremt flyktiga. Om något år kommer VSCO-girls och cottagecore antagligen att framstå som lika daterade som vaporwave och seapunk, två neonskimrande tiotalsstilar som spirade ur appen Tumblr. Men flyktigheten gör också att Tiktok-trenderna reflekterar ungas identitetsbyggen som inte är lika rigida som förr utan ständigt pågående renoveringar.

Y2K-estetiken handlar om rosa fluff, Bratz-dockor och kulörta baguetteväskor. Den bild som dagens tiktokare får av millennieskiftet skiljer sig rejält från mina aldrig uppfyllda rymddrömmar om 2001. Men när jag scrollar förbi gamla bilder på Y2K-ikonen och selfiepionjären Paris Hilton poppar faktiskt en replik ur Arthur C Clarkes roman upp i huvudet, några ord som astronauten säger efter att ha tittat in i den mystiska monoliten, och som lika gärna skulle kunna beskriva den Blackberry-mobil som Paris täckte med Swarovski-kristaller: ”Oh my God, it’s full of stars.”

Läs fler krönikor av Fredrik Strage

Läs artikeln här!

Läs artikeln här!

Leave a reply

error: Content is protected !!