154 års familjehistoria slutade i konkurs

Det är onsdagen 25 september 2019 i staden där Jonas Alströmer år 1685 kom till världen. Mångsysslaren som kom att omskrivas som potatiskung och en av den svenska industriella revolutionens förgrundsgestalter.

Ut ur tidningshuset på Södra Ringgatan i denna stad, där det ännu doftade av trycksvärta och pappersdamm efter att ha varit familjens och tidningens hjärta alltsedan år 1890, går William Michelsen de 400 metrarna västerut. Han bär mörk kostym och slips.

– Annars vore det inte seriöst, säger han.

Målet för promenaden är Alingsås tingsrätt och med sig bär han ett kuvert vars innehåll innebär slutet på en stolt familjehistoria.

400 meter åt andra hållet, på Stora torget, påminns besökare än i dag om Jonas Alströmers storverk genom hans byst och på andra sidan Säveån bär gymnasiet hans namn.

Sonen och vd:n vid konkursen William Michelsen tillsammans med mamma Ingrid framför trähuset där Alingsås Tidning fram tills i vintras hade sin redaktion och stora skylt.
Sonen och vd:n vid konkursen William Michelsen tillsammans med mamma Ingrid framför trähuset där Alingsås Tidning fram tills i vintras hade sin redaktion och stora skylt. Foto: Tomas Ohlsson

Men något minnesmärke över Janus Daniel Michelsen finns där inte, även om hans och ättlingarnas verksamhet kommit att prägla stadens offentliga samtal, de sociala banden och affärslivet förmodligen mer än någon eller något annat under ett och ett halvt sekel.

Janus Daniels son, sonson, sonsonson och sonsonsonson kom alla att leda Alingsås Tidning som vd:ar och chefredaktörer. William Michelsen blev den siste.

Han säger att han lämnade in konkursansökan utan att först berätta för pappa Bengt, huvudägaren. Ansökan hade han i tysthet låtit en advokat förbereda nästan ett år tidigare, då han insåg vartåt det barkade.

– Pappa har alltid trott på magiska lösningar, så jag brydde mig inte om att fråga honom. Men mamma visste, säger William Michelsen.

Åter på tidningens redaktion samlade han alla anställda.

– Jag sa bara att ”nu är konkursansökan inlämnad, härmed avgår jag”. Så var det med den saken.

Vad kände du?

– I den stunden kände jag ingenting. Det var bara en nödvändighet. En kapitulation.

Lokalerna där Alingsås Tidning gjordes ligger öde. Den tidigare vd:n William Michelsen tittar in i det som var hans kontor.
Lokalerna där Alingsås Tidning gjordes ligger öde. Den tidigare vd:n William Michelsen tittar in i det som var hans kontor. Foto: Tomas Ohlsson

Överlämnandet av kuvertet till tingsrättens receptionist kapade tvärt ett och ett halvt sekels nära band mellan Familjen och Staden.

I den stunden kände jag ingenting. Det var bara en nödvändighet. En kapitulation

Tänk så annorlunda denna relation beskrevs för 45 år sedan, då man i en jubileumsskrift kunde läsa om William Michelsens farfarsfar. Han hette också William. Denne var i högsta grad intresserad av sin hemstad. I unga år omfattade han med stort intresse de nya idéer, som syftade till att gjuta liv i det stelnade Alingsås. Under ett kvartssekel innehade han plats i stadsfullmäktige, och var i övrigt flitigt anlitad i kommunens tjänst”.

Men trots beskrivningarna här ovan, funderar William Michelsen över hur väl besvarad den kärleken egentligen har varit.

– Det är aldrig någon som har uppskattat oss här i stan. Vi var väl aldrig riktigt accepterade, säger han.

– Det är som bekant svårt att bli profet i sin hemstad. Ingen har fjäskat för oss över huvudtaget. Vi har nog varit lite udda figurer här i Alingsås.

Ingen har fjäskat för oss över huvudtaget. Vi har nog varit lite udda figurer här i Alingsås

Så här såg den allra första tidningen, lördagen den 7 januari 1865. Då hette den Alingsås Weckoblad och utgåvan trycktes i omkring 150 exemplar.
Så här såg den allra första tidningen, lördagen den 7 januari 1865. Då hette den Alingsås Weckoblad och utgåvan trycktes i omkring 150 exemplar.

Han påminner om att grundaren Janus Daniel var född och uppvuxen i Köpenhamn.

– Om det berodde på att de var danskar..? Jag vet inte.

Det dokument som William Michelsen och hans mamma Ingrid ofta återkommer till när DN talar med dem om vad de upplever orättmätigt har tagits ifrån dem, fick han på sitt skrivbord dagen innan konkursansökan lämnades in.

Avsändaren var statliga Mediestödsnämnden. Den meddelade att beslutet från december 2018 stod fast: något fullt presstöd (”allmänt driftsstöd”) kunde inte beviljas.

Här kom en kalenderfråga att grina familjen i ansiktet. Den blir en aning teknisk att redogöra för: Avgörande för att få fullt presstöd är att den så kallade hushållstäckningen, ”täckningsgraden”, är högst 30 procent, alltså att inte fler än tre av tio hushåll i tidningens utgivningskommun är prenumeranter.

Efter William Michelsens konkurspromenad gick det nu undan. Dagen därpå sa Göteborgs-Postens ägarbolag Stampen Medias vd Johan Hansson i den egna tidningen:

– Vi på Stampen Media är mycket intresserade av att Alingsås Tidning kan fortsätta att ges ut. Jag kommer så fort som möjligt att ta kontakt med konkursförvaltaren.

Sju dagar senare valde konkursförvaltaren, advokat Marek Zdrojewski vid byrån Glimstedt, att låta Stampen Media ta över 27 anställda och ett tidningsföretag med runt 92.000 läsare.

Ingrid Michelsen har haft en egen yrkeskarriär men på senare år engagerade hon sig hårt för tidningens överlevnad.
Ingrid Michelsen har haft en egen yrkeskarriär men på senare år engagerade hon sig hårt för tidningens överlevnad. Foto: Tomas Ohlsson

Då hade den självt ekonomiskt pressade Stampenkoncernen bråttom att ansöka om det driftsstöd som alltså två veckor tidigare hade nekats familjen Michelsen. För hos Stampen, Göteborgs-Postens ägare, hade presstöd kommit att bli nödvändigt och den 20 februari 2019 hade den statliga nämnden fattat det historiska beslutet att ge GP 40 miljoner kronor.

Till helhetsbilden hör att vid den här tiden var Stampen även i färd med att hitta nya finansiärer och den 12 april i fjol kunde man annonsera en ny huvudägare, en grupp ledd av norska Polaris Media.

Avgörande för de statliga miljonerna var alltså om Alingsås Tidnings nya ägare kunde uppvisa ett intyg där hushållstäckningen var max 30 procent. Ett sådant inkom från analysföretaget TS Mediefakta – daterat dagen före sista dag att komplettera ansökan. Alingsås Tidning hade nu landat på ”rätt” sida, exakt på 30 procent. 20 dagar senare beslöt Mediestödsnämnden att betala ut 5.397.600 kronor.

Inte upplevdes beslutet mindre bittert hos familjen Michelsen då mätperioden som öppnade för pengarna var januari till september i fjol, då Michelsens alltså fortfarande ägde företaget.

William Michelsen hemma i sin lägenhet: Han bläddrar i en gammal jubileumsutgåva.
William Michelsen hemma i sin lägenhet: Han bläddrar i en gammal jubileumsutgåva. Foto: Björn Larsson Rosvall/Exponera

Borde även den gamla ägarfamiljen ha fått fullt presstöd? I inlagor hävdade de att TS Mediefakta räknat företagsprenumerationer på fel sätt och att ett antal hushåll som de facto ligger i grannkommunen Vårgårda felaktigt räknats in.

Här finns en diskussion huruvida det är SCB:s eller TS Mediefaktas sätt att beräkna hushåll som är det mest korrekta, eller om det är Postnords modell man ska förhålla sig till.

Från Alingsås Tidnings sida hävdade man redan i oktober 2017 att hushållstäckningen var nere på 29,65 procent när man använde TS Mediefaktas metod. DN har talat med TS expert, som visserligen säger att frågan om hushållen blev knepigare sedan den så kallade folk- och bostadsräkningen upphörde 1990, men att man använt sig av den modell branschen accepterat sedan 1972 och att beslutet (som inte kan överklagas) legat hos Mediestödsnämnden.

När allt nu rämnade, var fortsättningen uppgjord på förhand? William och Ingrid Michelsen anser sig ha fått stöd för misstanken i det som Stampen meddelade samtidigt som köpet av konkursboet bekräftades. Stampen sa att man även skrivit ett intentionsavtal med den andra huvudintressenten av konkursboet, Gota Media, om att Stampen av Gota skulle få köpa Alingsås Tidnings enda lokala konkurrent, gratistidningen Alingsåskuriren. Därtill skulle Stampen få köpa Gota Medias aktier i det samägda bolaget Ortstidningar i Väst som ger ut fyra andra tidningar runt Göteborg.

I konkursförvaltarens slutrapport läser vi att ”i samband med att förvaltaren satt i en förhandling med den ena intressenten, kom samtidigt besked från den andra intressenten, att denna avstod från att fortsätta diskussionerna (…). Samtidigt lämnades information att en strukturaffär var under diskussion (…). Förvaltaren såg en tydlig risk i att detta skulle kunna påverka köpeskillingen”.

Affären innebar en snabb offensiv på en lokalmarknad för samma Stampen som så sent som 2016 tvingades gå igenom en egen rekonstruktion där skattebetalarna kom att skjuta till omkring 575 miljoner kronor.

I konkursförvaltarens konkursbouppteckning står att läsa vad han bedömde att hela företaget var värt: 1,5 miljoner kronor. Då var försäljningen av konkursboet redan klar, till priset av 1.561.365 kronor.
I konkursförvaltarens konkursbouppteckning står att läsa vad han bedömde att hela företaget var värt: 1,5 miljoner kronor. Då var försäljningen av konkursboet redan klar, till priset av 1.561.365 kronor. Foto: Lars Näslund

I konkursbouppteckningen framgår att advokat Marek Zdrojewski en dryg månad efter försäljningen av konkursboet värderade Alingsås Tidning tillsammans med Lerums Tidning, som företaget också gav ut, liksom utgivningsbevisen för Partille Tidning och Härryda-Posten, webbsajterna, annonssystem, prenumerationsregister, arkiv och maskiner, till 1.500.000 kronor. En och en halv miljon.

I den nyss avlämnade slutredovisningen avslöjas den exakta köpeskillingen. Stampen hade fått betala 1.561.365 kronor, med andra ord en summa nästan identisk med den senare gjorda värderingen. (Konkursförvaltarens arvode blev inte mycket lägre, 887.500 kronor.)

Ett rimligt pris för ett klassiskt om än lokalt tidningsvarumärke? När advokat Zdrojewski får frågan av DN jämför han med någon som anser sig ha en fin bil, men inte får vad hon tycker att den är värd.

– I en konkurssituation får man fråga sig, vad är marknaden beredd att betala? Man kan förstås säga att Alingsås Tidning borde ha varit värd, säg, tio miljoner. Men betänk att den gick med förlust. Uppgång och fall, det är ju det vi har här. Jag tror att de skulle ha behövt bättre insikter för att klara det här, kanske att någon annan skulle ha behövt ta över tidigare?

Man kan förstås säga att Alingsås Tidning borde ha varit värd, säg, tio miljoner. Men betänk att den gick med förlust

I förvaltarberättelsen pekar advokaten på de kalla siffrorna: Vid dagen för konkursen var resultatet för 2019 minus 7,8 miljoner och konkursboets skuld skrevs till 20,5 miljoner.

William Michelsen irriteras ändå över vad advokat Zdrojewski säger om brist på ledning:

– Under 2019 lades civiltrycket ner, en massa utrustning och pressar skulle säljas, det var svårt att hitta köpare. Vi slog ihop två av våra små tidningar, medarbetare sades upp. Vi höll på som galningar för att få in pengar. Som om det inte är arbete?

Hur tänkte han när allt skakade? Han drev företaget men ägde själv endast B-aktier. Samtliga 200 A-aktier, som kontrollerade bolaget, ägde pappa Bengt. Men även om den vid tiden för konkursen 92-årige Bengt Michelsen alltjämt var tidningens legalt ansvarige utgivare, var han sedan länge sjuklig. Hälsoläget för fadern var sådant att han inte kunde närvara när det hölls så kallat edgångssammanträde i tingsrätten.

– Var är Bengt?, frågade rådmannen Göran Hansson inne i Sal 5.

– Han uteblir av hälsoskäl, svarade William Michelsen.

Här samtalar konkursförvaltaren Marek Zdrojewski med Ingrid och William Michelsen efter den avslutade förhandlingen i tingsrätten.
Här samtalar konkursförvaltaren Marek Zdrojewski med Ingrid och William Michelsen efter den avslutade förhandlingen i tingsrätten. Foto: Lars Näslund

Efteråt frågade DN William Michelsen om han själv eller pappa alls hade läst bouppteckningen. William svarade att både delgivningen och bouppteckningen låg kvar i kuvert inne i det tidningshus som man inte längre hade nycklar till.

– Ingen hos de nya ägarna har lämnat det vidare till oss.

I papperen han för första gången hade ögnat igenom framgick att konkursförvaltaren alltså värderat familjeklenoden till 1,5 miljoner.

– Det är ju ingenting. Jag tänkte att det måste vara i vart fall fem miljoner. Betänk att Stampenägda OTV erbjöd oss två miljoner enbart för Lerums Tidning för bara två år sedan.

Här är Ingrid Michelsens uppteckning över datum och summor som de betalade in till distributionsbolaget VTD för att säkra att tidningen delades ut.
Här är Ingrid Michelsens uppteckning över datum och summor som de betalade in till distributionsbolaget VTD för att säkra att tidningen delades ut. Foto: Lars Näslund

Mamma Ingrid menar att sonen vet vad han pratar om.

– William är civilingenjör i maskinteknik från KTH, han tog en MBA vid American University i Washington -92. Han kunde ha valt Harvard, så bra gick testerna.

Som ett exempel på hur hon anser att de behandlats illa tar Ingrid fram ett gult papper där hon har skrivit upp inbetalningar till Stampens distributionsbolag VTD, de som körde ut tidningen till läsarna. Eftersom man legat efter med betalningar och Stampen satt hårt mot hårt och vägrat dela ut tidningen ett antal lördagar, var det nu avgörande för fortsatt överlevnad att beta av den skuld som den 31 juli i fjol, enligt papperet, uppgick till 389.000 kronor.

Ingrid Michelsen anteckningar slutar med att det den 23 september, två dagar före inlämnad konkursansökan, återstod att betala 48.600 kronor. Hon frågar sig varför Stampen/VTD så bryskt ställde in utdelningen av tidningen, när de kunde se hur man ansträngde sig för att göra rätt för sig.

I efterhand kändes inbetalningskravet extra bittert, säger Ingrid Michelsen, eftersom distributionsbolaget kort före konkursen berättade att det gick så pass bra att Alingsås Tidning skulle få tillbaka pengar som man så att säga hade betalat in för mycket. (VTD kom senare att betala tillbaka 539.500 kronor, men då till konkursboet.)

Ingrid Michelsen har hittat några gamla plåtar från tidningens arkiv som hon står och tittar på och minns gamla tider.
Ingrid Michelsen har hittat några gamla plåtar från tidningens arkiv som hon står och tittar på och minns gamla tider. Foto: Tomas Ohlsson

Den givna frågan är varför de inte sålde allt medan de fortfarande kunde. Vi får svar om trevare åt olika håll i flera skeden, framför allt med Gota Media men även med tidningsägarfamiljen Ander i Karlstad, med Bonniers, med Hallpressen i Jönköping och danska Jyllandsposten.

– 2013 kom Gota med ett förslag, de undrade om vi ville sälja 10, 20 eller 30 procent och så erbjöd de oss att köpa Kuriren 2015, säger Ingrid.

– Men vi hade ju inte råd. Vi hade ingen kassa. Men det var förstås ett misstag att inte anta budet, säger William.

■■■

Det är hösten 2020 när vi återigen talas vid, inne i det nu tömda tidningshuset där hantverkare skapar lägenheter i gammal stil. William är där tillsammans med mamma Ingrid.

Låt oss säga att ni hade fått det där fulla presstödet i fjol, hade det verkligen räddat situationen?

– Då tror jag att vi hade hunnit sälja, säger Ingrid.

William låter inte lika övertygad:

Flera saker som fanns i tidningshuset har enligt Ingrid Michelsen slängts trots att familjen gärna haft dem kvar.
Flera saker som fanns i tidningshuset har enligt Ingrid Michelsen slängts trots att familjen gärna haft dem kvar. Foto: Tomas Ohlsson

– Om vi fått pengarna..? Jag vet inte hur vi skulle löst det. Det konstiga är att Gota inte ville göra affär. De hade ju kunnat få monopol här i stan.

… – men visst… med tre extra miljonerna hade det kanske varit möjligt att sälja. Och givetvis till att betala räkningar.

■■■

Ingrid och William Michelsen visar oss runt i tidningshuset där de för en stund fått lov att titta till vad som i generationer varit deras släktgård. Ännu sitter dofter av decennier av redaktionsarbete med kaffe och cigg i väggar och golv.

– Där stod mina pärmar, säger William och pekar i ett rum.

– De är borta, de bara slängdes. Ja, jag är förbannad. Vi kunde inte ens komma in och hämta våra privata saker.

Vad fanns här som du hade velat ha kvar?

– Det var rätt mycket prylar. Privata brev och allt möjligt. Min privata post kom ju hit också, jag fick inte ens komma och hämta räkningarna, som vore jag gängkriminell.

Kofferten som står kvarlämnad på vinden kommer från Svenska Amerikalinjen.
Kofferten som står kvarlämnad på vinden kommer från Svenska Amerikalinjen. Foto: Tomas Ohlsson

Ingrid säger att, jo, visst, de har fått komma in en stund för att sätta papperslappar på sådant som de ville behålla.

– Men den tillförordnade chefredaktören som Stampen skickat hit satt och vaktade utanför mitt rum. Vi fick en och en halv timme att gå igenom allt. Hon sa att efter 1 januari skulle vi kunna komma in och hämta vad vi ville, men hon hörde aldrig av sig. Det har varit så hemskt. Där fanns till exempel en massa bilder från när jag gick i skolan som nu bara är borta. Jag frågade killen på åkericentralen som hade varit där och hämtat. Han sa att de hade slängt allt.

Det har varit så hemskt. Där fanns till exempel en massa bilder från när jag gick i skolan som nu bara är borta

Ingrid Michelsen kommer att tänka på en bokhylla som stått på vinden.

– Den tillförordnade chefredaktören var med när jag sa till henne att den kom från slottet vid Tidaholm. Min man Bengts faster var guvernant där i många år. Den hyllan hade vår dotter fått och hon ville så gärna ha kvar den, tillsammans med några stolar. Det påpekade jag. Men sen när jag kom tillbaka var allt borta.

Alingsås Tidning 3 december i fjol: Nuvarande chefredaktören Claes Svensson hälsar välkommen till nya Alingsås Tidning.
Alingsås Tidning 3 december i fjol: Nuvarande chefredaktören Claes Svensson hälsar välkommen till nya Alingsås Tidning.

När vi går upp på vinden är där tomt så när som på en resekoffert märkt Svenska Amerikalinjen. Ingrid vet besked:

– Bengts farmors bror var på sjön. Han dog i gula febern och blev dumpad i havet. Det var hans tillhörigheter som kom hem i den där.

Mitt på golvet i ett stort rum på bottenvåningen står en tungviktigare kvar: Familjens kassaskåp. Där finns också en nyckel men den verkar inte passa till låset.

– Det brukade stå en flaska sherry i skåpet inunder, säger William.

■■■

William Michelsen är inte längre en känd vd i Alingsås men han bor kvar i lägenheten bakom det gamla tidningshuset.

Han öppnar sin lägenhetsdörr. På golvet står en gammal tavla med farfar Otto tillsammans med dennes systrar.

Den här gamla släkttavlan med farfar Otto och hans systrar tog William Michelsen med sig från tidningshuset till sin lägenhet.
Den här gamla släkttavlan med farfar Otto och hans systrar tog William Michelsen med sig från tidningshuset till sin lägenhet. Foto: Björn Larsson Rosvall/Exponera

Vad ska han göra nu? Vad ska han leva av?

– Jag har börjat ta ut av pensionsförsäkringen, säger han.

– Min fru och min dotter är i Peru. De sitter fast där i pandemin.

Vad skulle du vilja göra?

– Jag längtar lite tillbaka till USA. Sverige är på dekis. Fast Göteborg är också trevligt.

Han funderar en stund, sen säger han:

– Kanske var det dumt att inte fortsätta i USA. Jag borde ha tagit erbjudandet att doktorera i business. Det kanske hade varit en inträdesbiljett till IMF, eller Världsbanken kanske.

■■■

DN har låtit Stampen Medias koncernchef Johan Hansson och Gota Medias koncernchef Boine Gepertz ta del av familjen Michelsens beskrivningar och kritik.

Stampens Johan Hansson skriver i sitt svar att han ”avböjer att kommentera familjen Michelsens uppgifter och påståenden”.

Till höger på bilden intervjuas Stampen Medias vd Johan Hansson i samband med att det i april i fjol offentliggjordes att nya externa ägare, främst företrätt av en norsk koncern, gått in i tidningsföretaget som äger GP. Köpet av Alingsås Tidnings konkursbo skedde ett halvår senare. Till vänster på bilden intervjuas Martin Alsander, dåvarande ordförande i Stampen Media, i dag ledamot.
Till höger på bilden intervjuas Stampen Medias vd Johan Hansson i samband med att det i april i fjol offentliggjordes att nya externa ägare, främst företrätt av en norsk koncern, gått in i tidningsföretaget som äger GP. Köpet av Alingsås Tidnings konkursbo skedde ett halvår senare. Till vänster på bilden intervjuas Martin Alsander, dåvarande ordförande i Stampen Media, i dag ledamot. Foto: Björn Larsson Rosvall/TT

Gotas Boine Gepertz skriver att ”nej, Stampen och Gota Media hade inte gjort upp i förväg.”

Vidare skriver Gepertz att ”efter ett par tidigare försök att närma sig AT hade Gota Medias intresse vid tidpunkten för konkursen svalnat, vi gjorde bedömningen att det skulle bli en dyrbar process att vända tidningen till positiva siffror. Möjligen skulle vi vara intresserade om vi kunde ta över konkursboet utan kostnad. När så en annan part visade beredskap för att betala för konkursboet tog vi snabbt beslut om att backa ur.

Bakgrunden till vårt ägande av Alingsåskuriren var att vi fått med den i en annan affär då Gota Media köpte Boråskuriren. Alingsåskuriren var och är en välskött gratistidning, men eftersom vi inte ansåg att den låg inom vårt naturliga utgivningsområde hade vi tidigare erbjudit familjen Michelsen att köpa den för samma belopp som vi själva betalt. Familjen avböjde med hänvisning till att man inte hade möjlighet att köpa.

När det stod klart att Stampen köpt konkursboet i AT erbjöd vi dem att också köpa Alingsåskuriren, vi kunde se att Kuriren passade bättre in i deras geografi.”

Läs artikeln här!

Läs artikeln här!

Leave a reply

error: Content is protected !!